EgoSumRonjaOsterud -

Toyota-taxi

Igår tog vi oss från Tarapoto till hamnstaden Yurimaguas, detta gjorde vi på samma vis som någon taxichaufför och damen på hostelet hade tipsat oss om. Så här kommer en historia om något jag valt att döpa till "Toyota-taxi". 
 
Jag och Joakim tog våra väskor och åkte taxi till ett ställe som jag tror se kallade Percado, vi hade förstått det som en busshållplats, men istället möts vi när vi anländer i duggregn utav en parkering lång som en fotbollsplan med ett tiotal pick-ups stående halvt under ett vindskydd. Vi hittade väldigt snabbt en skylt där det stod Yurimaguas och där lastade vi av oss väskorna och pratade lite med de som redan stod där. Inte mycket förstods oss emellan så sen slog vi oss ner, och väntade, och väntade.
 
Denna väntan var vi rätt förberedda på för vi hade hört sen tidigare att de väntade tills bilen var full. Men det som hände sen var vi faktiskt rätt oförberedda på, helt plötsligt hoppade alla upp på flaket, vi följde med och innan vi visste ordet av så hade bilen börjat rulla ut från parkeringen. Vi stod upprätt på flaket så det var bara att grabba tag i en järnstång elle presenningen som kastats över flaket som skydd mot regnet. Sen bar det av i en ganska hög fart.
 
Första 10 minuterna gick åt till att en art vara livrädd för att ramla av men sen når man hittat sina två platser att hålla fast i så kunde man slappna av mer. På grund utav att presenningen piskade så mycket så satte jag mig ner på golvet närmast slutet på flaket. Där satt jag ihopkrypen på ett ben tills det somnade och då bytte jag ben, osv. Presenningen var svart och inte fastspänd överhuvudtaget, så den flaxade och flängde rejält i vinden, den hade en massa små hål i sig vilket gjorde att den såg ut som en stjärnhimmel, en stjärnhimmel som definitivt ville slita sig loss från bilen.  
 
Det spöregnade bitvis och droppade in på stället där jag satt, jag ångrade ganska snabbt mitt klädval för dagen: jeansshorts och en tunn vit tröja.
 
Flaket krängde rejält när pickupen svängde och presenningen slog mot järnet sa det dånade, men ändå lyckades en av de männen som åkte med oss somna, sittandes upprätt mitt i folkhopen, även hans son tror jag somnade, om han inte bara gömde sig från avgaserna.
 
Vi stannade och fick då chansen att rätta till den flaxande presenningen, jag ställde mig upp f¡r benen hade börjat krampa och da hade jag en liten pojke bredvid mig.Denna lillkille var sa söt och så fort presenningen började slita sig var han där och försökte fixa. Efter jag-vet-inte-hur-länge så slutade det regna iaf, så vi kunde stoppa undan presenningen och resan blev genast otroligt mer bekväm utan den svarta himmelen piskandes på oss.
 
Resan tog cirka 3 h men stundvis när det inte gick så fort att håret piskade i ansiktet så var det riktigt roligt, solen sken och det kändes som att flyga fram! (Dock helt klart inte mitt favorit satt att färdas på, på grund av så mycket skräp och skit som flog in i ögonen och fan-och-hans-moster) Tillslut nådde vi Yurimaguas helskinnade men smutsiga som tusan. Resan kostade endast 15 Soles (c.a. 35 SEK) och så fort bilen stannade så svärmade ett tiotal moto-taxi-chaufförer runt oss for att hjälpa till med väskor och ge oss skjuts. Vi hittade en ung kille som kunde ca 3 ord pa engelska och det uppskattade vi, så med honom susade vi sen vidare runt i Yurimaguas.

Kommentarer
Postat av: lovisa

är så SJUKT GLAD att du bloggar igen, särskilt när du är på ett sånt sjukthäftigtfräntspännandeotroligt ÄVENTYYYR så att andra får ta del av det <3 särskilt machu picchu pga jättespännande och vackert ställe. ooh!
ville bara påpeka det. hoppas du har det bra och använder solskyddsfaktorn flitigt! ;)
<3<3

2014-04-28 @ 23:07:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0